Börja läsa

Min barndomsvän är porrstjärna

När vi var små bodde jag och Jonna på samma gata. Som jag minns det lekte vi i princip varje dag tills vi var sju eller åtta år gamla. Jag förstod inte då hur strulig hennes familj var, men i efterhand har jag fattat att det spelade in i att hon plötsligt behövde flytta från villaområdet.

Jag träffade inte henne på flera år, förrän hon flyttade tillbaka till stan och började i en parallellklass i åttan. Vi snackade några gånger, och även om vi aldrig blev särskilt nära vänner så kändes det som att vi åtminstone visste var vi hade varandra. Efter högstadiet visste jag inte var hon blev av, men jag tänkte på henne ibland, undrade hur hon hade det och hoppades att hon klarade sig bra trots sin röriga bakgrund.

Det tog några år efter gymnasiet innan jag såg henne igen. Men inte IRL. Hon dök upp på “internet”. På sånna sidor som man använder incognito-funktionen i webbläsaren till, om ni förstår vad jag menar. Det blev en chock för mig.

Dels hade det aldrig slagit mig så tydligt innan att tjejerna på porr-sidor är liksom … på riktigt. Att de är någons dotter, någons syster, någons gamla granne och barndomsvän. Jag har visserligen alltid haft lite dåligt samvete inför att jag tittar på porr, att jag bidrar till en människosyn och en marknad som jag egentligen tar avstånd från. Men nu blev jag direkt äcklad. Oavsett vilken tjej det var kunde jag inte släppa tanken att det nånstans satt en mamma, bror eller kompis till henne.

Jag rörde inte en porrsajt på flera veckor. Men jag kunde inte sluta tänka på Jonna. Jag undrade hur hon hade det, vad hon utsattes för, om hon mådde dåligt. Det enda sättet att få en hint om hur hon mådde var att återvända till porrsidorna. Det tog ett tag innan jag hittade henne, för jag hade inte lagt hennes alter ego på minnet, men till sist fann jag henne.

Hon såg fräsch ut. Av allt att döma tog hon hans om sin kropp, var glad, och utsatte sig inte för något hemskt i det material jag kunde hitta. Det var en lättnad. Jag blev nästan lite stolt. Jag tittade på mängder med bilder och imponerades av hur proffsig hon verkade vara. Och hon såg bra ut. Drag jag knappt tänkt på att hon hade, hade verkligen utvecklats till något som blev riktigt bra på bild.

Först tittade jag mest på bilder där hon var själv. Hennes figur var utmärkt för glamour-porr. Oavsett hur hon var sminkad och friserad så var hon genom-het.

Jag fastnade för en serie för hon lekte med en dildo. Hennes blick var närmast hypnotisk medan hon utmanade mer och mer med dildon. Närbilderna på hennes kön var extra fängslande. Den lilla skära fittan blev glansig när hon gned dildon mot den, och snart var hon alldeles svullen. Men där tog bilderna slut.

Jag behövde mer och letade febrilt. Jag klickade igenom hundratals sidor på forum där folk laddar upp betal-material. Fotoserier som man bara får se 15-20 bilder av på de gratis porrsidorna återfanns med hundratals bilder på forumen. Det fanns nästan oändligt med material med Jonna, ångande heta serier som jag scrollade och klickade förbi i jakt på den med dildon.

Till sist hittade jag den. Allt jag hoppades fanns där. Fastnaglad stirrade jag på bilder där hennes vackra och välkomnande fitta penetrerades av dildon. Det var ingen stor dildo, knappt tjockare än min tumme, men hennes fitta såg ändå trång ut runt den. Men det bästa var hennes ansikte. Hon lyckades verkligen förmedla hur skönt det var att känna dildon i sig. Det var såklart spelat, men hennes vackra orgasm-miner brändes fast i mitt sinne och på flera veckor kunde jag knappt tänka på något annat än dem.

Jag behövde mer av de ansiktsuttrycken, men jag hittade inga andra serier med dildos. Hon hade dock gjort en del grejer med män, men jag hade alltid lite svårt för att tända på att se andra mäns kukar på bild. Nu var dock hungern efter mer av Jonnas njutande ansikte för stark.

I flera månader vad jag helt besatt av att hitta fler bilder där jag fick se Jonna knullas. Först hade jag fokuserat på Jonnas ansikte, men jag ville snart se större och större kukar i henne. Hennes ansikte spelade ingen roll mer, det viktigaste var att jag kunde hitta både bildserier och videos där hon fick knullas av porrindustrins mest välutrustade män.

Till sist klingade det ut. Jag hade sett allt som fanns att se och intresset gick vidare till andra tjejer. Men stundtals fick jag Jonna-återfall, och varje gång förundrades jag över hur vacker och het hon var. Lite som när man inte lyssnat på sin favoritskiva på ett tag och sen liksom återupptäcker den, hör den som om det var första gången och slås av hur bra den är.

Det var ett par år sen jag upptäckte Jonna på “internet” när jag var hemma hos mina föräldrar för att städa vinden. Jag och min bror hade lovat att rota igenom hela vinden och ta med allt vi ville spara. Mina föräldrar är inte så gamla att de är på väg att ramla av pinnen än, men de har nyligen gått i pension båda två och funderar lite på vad de ska hitta på nu. Om de plötsligt väljer att sälja huset och flytta till Portugal, eller om någon av dem blir sjuk och det tvingar dem att flytta, så är det bra att ha så lite extra bråte kvar som möjligt.

Jag hade plockat ner några gamla lådor med mitt namn på och satt på mitt rum och gick igenom dem. Det var speciellt. Jag är nog varken med eller mindre nostalgisk än medel-Svensson, och en hel del åkte direkt i skräp-kassen, men vissa saker fastnade jag helt i. Som till exempel en hemmapysslad bok om en dagsländas liv. Det var en märkligt djup berättelse för att vara skriven av en sju-åring, om en dagslända som kläcks ur sin puppa och flyger runt och upptäcker världen. Jag bläddrade långsamt igenom sidorna och läste om hur spännande allt var var för sländan som legat en evighet i puppan. Mot slutet av dagen träffade han en söt flick-slända och de blev kära och pussades. Sen blev dagsländan trött, la sig på ett löv, somnade och vaknade aldrig igen.

“Jag kommer ihåg när du och Jonna skrev den” sa plötsligt mamma. Typiskt mamma. Hur länge hade hon stått och tittat på mig? “Har du träffat Jonna på sistone?”

“Öh, nej, inte sen högstadiet tror jag” ljög jag, men kom på att det var sanning.

“Visste du att hon köpt tillbaka huset på hörnan, det gröna? Ja, det är ju inte grönt längre, men när ni var små och lekte var det grönt om du minns.”

“Jo, jag minns.” Jag vågade inte säga mer. Jag visste inte om mamma kände till vilken yrkesbana Jonna valt.

“Jo, det var en stor flyttbil där igår, så hon är där och fixar om du vill gå bort och säga hej sen” sa mamma och gick sen äntligen sin väg.

Jag satt kvar med boken och mindes plötsligt att mamma hade rätt. På framsidan stod det tydligt, både mitt och Jonnas namn. Det skulle vara jättekul att gå bort och säga hej och visa boken, fråga om hon mindes. Men så var det hela grejen med hennes yrke, och hur besatt jag varit av hennes bilder och filmer senaste åren. Ville jag verkligen gå bort och hälsa? Och om jag ville, ville jag det av rätt anledningar?

Medan jag satt där hörde jag att det ringde på dörren. Jag hörde inte vem det var, men inte ens en minut senare, efter att ytterdörren stängts, ropade mamma på mig.

“Och ta på oömma kläder ner!”

Jag kände igen på mammas röst att det var brådskande, så jag ryckte med mig en fleecejacka från min gamla garderob och skyndade mig ner.

“Hittar du pappas verktyg? En granne har problem med en vattenläcka!”

Min pappa hade jobbat som rörläggare, precis som jag gjorde, så naturligtvis kom grannarna hit med sina problem. Pappa var iväg på ett ärende, men han brukade alltid glatt hjälpa till, så jag bestämde mig för att ta fram samma hjälpsamhet.

“Var är det?” frågade jag på väg upp för källartrappan med verktygslådan i ena handen. Dagssländeboken hade kommit med i bara farten och jag skulle precis lägga av den när mamma svarade.

“Jonnas hus”

Jag stannade upp. Men nej, jag kunde inte vända eller tveka nu. Jag skulle aldrig kunna förklara att jag tvekade att gå till Jonna för att hon var en porrstjärna som jag brukade runka till… Och om hon verkligen hade en vattenläcka kunde varje minut leda till ödesdigra konsekvenser. Så med verktygslådan i ena handen och dagsländeboken i andra skyndade jag ut genom ytterdörren och bort till det före detta gröna huset.

Samtidigt som jag ringde på dörrklockan insåg jag hur klyschigt det var. Jag skulle alltså hälsa på hos en porrstjärna för att hjälpa till med en brådskande vattenläcka. Det hade jag sett på film innan, och jag visste hur de filmerna alltid slutade. Var det ett skämt? Från mamma eller Jonna? Eller båda?

“Tack för att du kom så snabbt!” hann Jonna säga när hon öppnat dörren, innan hon kände igen mig.

Jag blev vettskrämd av hennes chock, men innan jag tror att jag hann visa det sprack Jonna upp i ett stort varmt leende. Jag kände igen leendet, mer från när vi var små, än från ‘internet’, och kanske var det bara därför jag vågade kliva in när hon steg undan och visade vägen.

“Vi ska ner till tvättstugan” förklarade hon på vägen.

Jag la av boken på köksbänken på väg till källartrappan. Väl nere i tvättstugan såg jag att det inte var någon panik. Det forsade vatten ur ett rör, men det fanns golvbrunn på golvet och betonggolvet tålde att bli lite blött. Som på ren reflex gick jag två rum bort till huvudkranen och ströp vattnet.

“Ahaa, såklart!” ropade Jonna. “Det borde jag kunnat fatta själv. Jag skulle bara flytta på tvättmaskinen när slangen slets av från röret där. Och när det forsade kunde jag inte få tillbaka den.”

“Ja, den får inte fara fäst så egentligen. Men det fixar jag!” svarade jag och skred till verket med slangen till tvättmaskinen.

“Såå… Du är också rörmokare?”

“Som farsan, japp” svarade jag och tittade upp mot henne.

Hon hade ett lurigt flin på läpparna. Hon såg annorlunda ut utan smink och med vanliga kläder. Mer som en äldre version av min barndomsvän än som en porrstjärna. Men kläderna lyckades inte helt dölja kurvorna som jag visste fanns under. Och det luriga leendet gjorde mig osäker. Vad skulle egentligen hända här?

Jag fokuserade på arbetet med slangen. Det var inte tillåtet med såna här kopplingar längre, men jag hade inte delar att lösa det med just nu. Kanske kunde jag erbjuda mig att komma tillbaka och göra en korrekt installation en annan gång.

“Så, nu ska det vara tätt och säkert igen” sa jag när jag var klar. “Så säkert det blir med de här delarna. Egentligen skulle jag behöva komma tillbaka en annan gång och göra en godkänd installation, för försäkringsbolaget gillar nog inte detta.”

“Åh tack, gärna det!”

Hon log mot mig med det mer genuina leendet igen, och plötsligt skämdes jag för att jag ens tänkt tanken att hon skulle uppträda som nån sorts slampa privat bara för att hon jobbar som porrstjärna.

“Kaffe?” frågade hon och min reaktion var allt hon behövde för att sätta iväg mot trappan upp till köket igen.

Jag hann in i köket några steg efter henne. Hon gick direkt på kaffebryggaren, men hon såg när jag gick fram och tog hand om dagsländeboken.

“Vad är det?” frågade hon förväntansfullt och försökte kika.

“Det får du se snart!” svarade jag och höll det lilla häftet bakom ryggen.

“Keep your secrets…” sa hon med ett slugt, otåligt och väldigt gulligt leende.

Jag var orolig för hur samtalet skulle gå, men det blev aldrig så där pinsamt tyst. Småpratet flöt på ganska bra medan kaffet droppade färdigt, utan att vi kom in på ämnen som kunde bli pinsamma. Jag fick hjälpa till att lägga upp några köpekakor på ett fat medan hon plockade fram porslinet.

“Kom igen, visa nu då!” manade hon innan vi ens hunnit sätta oss ner i soffan när allt var klart.

Jag tog fram boken och studerade hennes reaktion. Reaktionen växte fram under några sekunder medan minnena kom tillbaka.

“Woooow, har du sparat den i alla år?!” frågade hon med stora ögon och ett nostalgiskt leende.

“Tydligen! Hittade den i en låda nu när jag sorterade lite grejer från vinden. Mamma sa att du var här, så jag hade redan tänkt komma över och visa den när du kom och larmade om tvättstugan”

Vi fick sitta ganska nära varandra i soffan för att se ordentligt medan vi bläddrade, skrattade, mindes och pratade oss igenom det lilla häftet.

“Djupt för att vara gjort av så små barn!” konstaterade hon när den var slut, vände på den och tittade på omslaget igen.

“Du kan ju ha den här, om du vill”

“Gärna det” svarade hon och la den försiktigt på bordet, bortom risk för smulor eller kaffespill, som om det var ett värdefullt dokument – Vilket det på många sätt var.

“Så, vad har du gjort alla år?” frågade hon.

“Ptja, inget märkvärdigt. Efter gymnasiet gjorde jag lumpen, och sen…”

“Jaha! Det är det inte många som gör nuförtiden!” avbröt hon.

“Nej, precis. Våra befäl sa första dagen att det var vi som hade fått den stora ÄRAN att göra militärtjänst. Men så hemskt ärofyllt vet jag inte om det var.” sa jag och ville komma vidare från ämnet för att inte bli en sån som maler på i evighet om lumpen.

Men Jonna intresserade sig och ställde frågor, om både lumpen och vad jag hittat på sen dess. Hur jag testat att plugga efter lumpen, men blev rastlös och behövde hitta något mer praktiskt. Hur jag hamnat på pappas firma och till sist var jag framme vid idag.

“Jaha och du …” började jag, men kom av mig. Jag undvek nog helst att komma in på hennes yrke och så, det kändes konstigt att prata om. Hon uppfattade min tvekan och skrattade.

“Du vet vad jag har jobbat med, eller hur?” frågade hon med ett leende.

Jag blev plötsligt medveten om varenda rörelse, minspel och ljud jag gjorde, men fick inte fram något annat än en bortkommen nickning.

“Det är väl inget att skämmas för?” frågade hon utan att göra nån grej av det. Inte ens nonchalansen inför ämnets laddning överspelade hon. “Nästan alla killar kollar på porr, du behöver inte skämmas för att du känner igen mig” förklarade hon och jag insåg att hon hade rätt. Jag behövde kanske inte skämmas, och hon verkade inte göra det heller.

“Nej, det är väl sant…” sa jag, men visste inte riktigt hur vi skulle ta vidare samtalet.

“Så, vad tycker du? Vad får jag för betyg? Hur står jag mig?”

Jag harklade mig. Ett underbetyg skulle vara lika skämmigt att ge som ett toppbetyg. “En stabil nia” väste jag fram genom min plötsligt torra strupe.

Hon nickade. “Ingen tia, men klart godkänd, alltså!” Hennes leende blev så där lurigt igen, men hon såg hur obekväm jag kände mig. “Jaja, jag ska inte pressa dig. Men det är lugnt. Jag mår bra och så.” fortsatte hon mer allvarsamt.

“Så … hur är det att bli igenkänd och så?” vågade jag fråga.

Sluta inte nu: Läs mer i vår app!